sex timmar, to go
fan, det här går ju riktigt bra ju. om man har supermycket kaffe och hela tiden sysselsätter
sig så går det faktiskt att jobba natt, trots denna hemska trötthet.
dock äre tråkigt att man är så ensam, då äre tur att man har snälla arb.kamrater som stannar en timme
bara för att umgås lite.
då jag valde mellan att gå hem till mig, på andra sidan stan
eller gå 500 meter för att få sova imorse var valet ganska självklart.
så Pappa följde mig till jobbet nu ikväll. det tar väl sådär max en kvart att
gå hit, men pappa valde ändå att vända lite tidigare så han bara behövde tänka
"gå rakt fram, sen höger" istället för att krångla till det med ännu en sväng.
efter dryga timmen så får jag ett sms ;
"puh, äntligen hemma. jag tappade bort mig lite,
men det var inte så farligt.."
nej, nu ska jag gå och se till så att alla sover sitt bästa här.
